Frukosten på hotellet åt vi till dämpad klassisk musik med utsikt över grand canale precis intill bron Rialto. Den var som resten av hotellet och bemötandet, perfekt. 

 

Mätta och belåtna gav vi oss ut för att gå vilse i Venedig. Strövade planlöst emellan bredare gator och smala gränder för att ibland mötas av att vägen tog stopp vid vattenkanten. Hehe. Denna stad slog omkull en med sin, vill säga personlighet men det är inte heller rätt ord. Det var magi. 

</div